Text Erika H Magnusson | 14 december 2007

Olivia och Noa Resare var gifta men hade inte hittat rätt i sig själva. Nu passar deras kärlek inte i den traditionella formen längre, men innehållet fungerar.

Trots att paret Resare lever trogna sin kärlek och har varit gifta i åtta år, sedan de var 20–21 år, har de fått lämna sitt samfund och rent juridiskt ta ut skilsmässa. Orsaken är att Olivia genomgått könskorrigering och nu heter Alex.

Före könskorrigeringen gick all energi åt till att hålla tillbaka den han kände han var.

– Min Gudsbild och självbild ledde till självförakt, nu ser och uppskattar jag det vackra hos andra och i tillvaron, säger Alex.

För ett par år sedan var de ett aktivt frikyrkopar. Olivia och Noa träffades genom gemensamma vänner. De gifte sig och fick två döttrar. Olivia blev hemmafru på heltid och kämpade för att sköta hemmet perfekt.

Med förväntan träffar jag Alex och Noa tillsammans på ett kafé. Alex har bruna, lite hemlighetsfulla ögon. Stereotypa tankar på honom som Olivia med långt hår, lite läppstift och en dammvippa i handen fladdrar hastigt förbi.

Noa och Alex är inte bara skärpta och villiga att förklara, utan också två människor med en märkbar ömhet mellan sig.

– När jag växte upp blev jag förälskad i personer, tjej eller kille spelade ingen roll, säger Noa Resare. Jag tänkte inte så mycket på det, förrän jag som vuxen träffade en öppet homosexuell person.

Noas uppfattningar kom i nytt ljus och efter ett tag började han själv definiera sig som bisexuell. Han berättade för Olivia men inget i deras sätt att leva förändrades, eftersom de redan var lyckliga med varandra. Situationen fick snart en annan vändning. Olivia förklarade nämligen att hon alltid velat vara man, om det inte vore »av hänsyn« mot andra.

– Jag tyckte alltid att Gud gjort fel när jag skapades. Med största frenesi gick jag in i kvinnorollen, men kunde ändå aldrig ta den till mig. Mallen är tydlig, så ytligt var den rätt enkel att leva upp till, säger Alex.

Hemmafrutillvaron krackelerade snart. Det yngsta barnet, en son, hade fötts och att få en pojke blev droppen.

– Till slut jag var tvungen ta ansvar. Jag ville att barnen skulle växa upp i en värld där människor får vara sig själva, säger Alex.

Personer som tycker att de fått fel kön gör sällan något åt det, eller väntar halva vuxna livet med att söka hjälp. Ungefär 40 personer per år får ny könsbestämning i Sverige.

– Jag bestämde mig ganska snart. Att ämnet är så tabubelagt gör dels att många mår dåligt, dels att okunskapen är stor, säger Alex.

Utredningen tar två år, det första halvåret var den jobbigaste perioden för Alex och Noa, då beslutet var fattat och de bara väntade.

Andhål i domkyrkan

Familjen resare bodde då i Linköping. Ledarna i deras församling i Evangeliska frikyrkan förklarade sig »synnerligen obenägna« att diskutera situationen. De bad paret att söka sig till en annan församling, vilket var en oerhört hård smäll för Noa och Alex som hade ett personligt engagemang i församlingen. Ledarna var dessutom deras förebilder.

– Det är en oerhörd frustration när människor inte ens vill ta upp frågan på ett sakligt sätt, utan ger undflyende svar i allmänna ordalag, säger Noa Resare.

Alla utom tre, fyra vänner vände dem ryggen. Sedan dess har de sökt sammanhang där de känner sig välkomna. ekho – Ekumeniska gruppen för kristna homo- och bisexuella samt transpersoner – är en av grupperna som betyder mycket.

Ett av andningshålen blev lunchmässorna i Linköpings domkyrka.

– När hela tillvaron rasat samman var det skönt att komma till de enkla anonyma mäss-orna. Det kändes tryggt att sitta intill de murade stenpelarna som stått stadigt i hundratals år, oavsett människors problem, säger Alex.

Idag lever Noa, Alex och barnen ett vanligt familjeliv här i Umeå. De möter ibland funderingar som »behöver inte barn föräldrar av båda könen?«

– Min erfarenhet är att regnbågsföräldrar är en medveten grupp. En del verkar tro att har man bara mamma och pappa är alla behov täckta, säger Noa och citerar fritt sångaren Ola Salo i låten Father of a son »Det är inte rimligt att låta mobbarna sätta regler för hur vi ska leva«.

Bibeln som jobb

Kristna homosexuella får ofta brottas med sin bibelsyn. De kommer på så sätt under ytan, till en Gud som vågar bryta normer och står på de förtrycktas sida. Alex och särskilt Noa är mycket intresserade av Bibeln. De arbetar båda på Voxbiblia, ett företag som säljer ljudfiler med bibeluppläsning av kända röster som Stina Ekblad och Roger Storm. Noa tror att okunskap om människan och Bibeln, liksom ointresse ligger bakom argument mot homosexuella.

– Ofta hör man att vi inte ska leva ut vår homosexualitet, men var börjar det utlevda? Kärlek och sensualism har man alltid med sig, i drömmar, tankar och känslor, säger Noa.

Många upplever sig begränsade i den heteronormativa rollen.

– Det är viktigt att komma ihåg att alla inte känner sig bekväma när det kretsar kring den heterosexuella flörten, säger Noa och ger bordsplaceringar som exempel. I sammanhang där män och kvinnor förväntas vara på ett visst sätt, eller där alla förväntas tycka lika, skruvar han och Alex på sig.

– Jag behöver tankepluralism för att andas, säger Noa.

Väntar på nytt personnummer

För Alex och Noas föräldrar har processen varit lång.

– De har haft svårt att förstå, säger Noa. Men de har alltid velat ha ett öppet samtal och varit måna om kontakten med barnbarnen.

Alex upplever att relationen till hans föräldrar paradoxalt nog är bättre nu än någonsin.

– Vi har verkligen varit tvungna att sätta oss ner och prata, det har blivit många sena kvällar. Egentligen har vi burit på samma sorts rädsla i det här. De var rädda att inte duga inför mig som föräldrar och inför omgivningen och jag var rädd att inte duga för dem, säger han.

Identitetsbytet har inneburit att Alex varit utan personnummer

i över ett år. Den förra legitimationen gäller tills han fått sin nya.

– Men man blir inte tagen på allvar med ett körkort på en person av annat kön. Åtminstone krävs en del förklaringar. Därför valde jag till exempel att inte rösta i förra valet.

Till våren hoppas han få personnumret, då kan han och Noa ingå partnerskap eller kanske rent av äktenskap. Men det känns lite underligt eftersom de redan ser sig som gifta.

Noa och Alex har själva saknat stöd och går ut med sin berättelse för att hjälpa andra. De vill vara öppna om sitt liv och visa på mångfalden.

– Synliggörandet är viktigt i all politisk förändring, säger Noa.

................................................

Faktaruta Vägen till vigsel för alla

Senast uppdaterad: 23 februari 2010